Den här dikten skrev jag till min mamma, efter att hennes katt, Zimba (Zorros bror) hade gått bort. Den har kommit fram i mitt sorgearbete efter Zorro också ...
EN LIVSKAMRAT PÅ LIVETS RESA
En livskamrat bredvid mig går, och håller hårt min hand.
Vi följas åt längs vägarna, genom livets land.
Vi delar gråt, vi delar skratt.
Vi delar dag, vi delar natt.
På livets långa resa.
Den väg vi går tillsammans, slutar på en strand.
Tittar ut mot horisonten, tar farväl vid havets rand.
Delad glädje, delad sorg.
Delad trygghet i hemmets borg.
På livets långa resa.
Min livskamrat försvinner bort, in i evigheten.
Vem finns kvar på stranden? Endast jag och ensamheten.
Sorgens tårar väter min kind.
Allt jag hör är ensamhetens vind.
På livets långa resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar